Strike a pose

Feelings that grows stronger in the dark will be lost in the light?

Jag tror vi människor stöter bort sådana problem som besvärar oss mest av allt. Vi kastar bort dem som ett ruttet banan skal men tillsist halkar vi på det. Jag tror vi måste börja lära oss ta ansvar för problemen vi blomstrar upp? eller måste vi det? fixar sig allting tillsut, rer sig allting i sista sekund som alla säger efter man har blivit dumpad, korfäst eller påkörd av någon? Är det så att allting verkligen fixar sig? ordet " Det fixar sig " är det överskattat ord som folk tänker och säger var trejde sekund. För just nu så tror inte jag ett skvatt på att allting ordnar sig, visst det flesta gör det men mycket annat gör det inte.

En tegelsten är en byggkloss ett problem till ett stort hus. Mina problem täcker tre väggar snart. Mitt problematikhus byggs upp sakta men säkert...

Men jag är övertygad att långt där inom oss finns det nånting som gör dagarna och livet menigsfullt. För inte är det så att jag har gått ner mig eller känner mig totalt left alone. Alla har vi någon eller några som står dem närmast hjärtat. Jag har så många som jag kan rabbla upp. Men jag tror också att alla vi har nånting som vi brinner för, lever för? och skulle kunna dö för? Orientering är en sport som jag aldrig, och jag menar aldrig lämnar... det sista jag gör är att gå ut med min käpp och strösa runt bland sten, kottar och tallbarr. Och jag lovar er, att den doften som sugs in i näsborrana när du springer igenom den enorma myren är något av det ljuvaste som finns.solen steker på och ni vill bara kasta er, helt borra ner er och känner dofterna av myr och tallbarr.

Lova mig att ni har något att leva för? något att tro på? något att leva upp till? Någon att älska?... Men för all del, det  fixar sig? eller...........

kustebn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback