Och vem tror på evig kärlek?

Ja, vem tror på den nu? Hur kan dom tro på evig kärlek, Hur kan dom tro på den nu?
Visst känns det fint att vara liv en dag till? hurricane! en dag till en dag till
Finns få låtar som berör mitt hjärta. Men håkan - Hurricane... Det går inte att beskriva. Så många minnen den låten innehåller, jag ser bara mig själv stå där i en stor publikmassa och stå och trängas men jag bryr mig inte. Jag bara står där och kollar på Håkan när han sjunger hurricane, publiken sjunger med och det berör, det berör verkligen och helt plötsligt så rinner tårarna bara nedför kinden. Jag vänder mig om och kollar på mina händer, dom är svetsade vid Emma och Idas, vi håller hårt och alla gråter och vi sjunger högt me gråt i halsen "Hon var väl kärleken, Han var i mitten av en Hurricane"... och när han kommer till " En dag till " då dog jag, jag sjönk igenom gräset, mina ben vart gelé jag var så lycklig men ändå så sjukt olycklig. Det är därför jag älskar låten. Den betyder mycket för mig. jag ska fan ha den på min begravning ;p

Fredagen bjöd på hemma ikväll med mams och paps faktiskt, kollade på Idol. Fast eh nu ska jag sluta kolla på Idol för det är bara fel som åker ut helatiden. Hur fan tänker svenska folket? daniel? varför just han? Jekla dansbandtönten Anderas ska ju ut!! sånt här kan jag bli galen på. Först chistoffer och nu daniel.. allså ahou blir galen. Bojkotta idol från och med nu. Men men shit the same

Lördagen blev det julmarknad med mamma, i trädgårsförening. Det var mysigt för det var så kallt och snö ute så man fick lite små pirr i magen, men inte mycket. Jag har tvingat mig själv att inte sätta på julmusik förrens 1:advent ;p Och jag ska hålla mig det ska jag. Men sedan så bar det iväg på en hal cykelbana till johan för lite fest med härliga ol-gänget, folk blev fulla och mycket kort togs, för mycket ful och utmanande bilder haha men värt vare. mycket musik och efter det bar det av mot Platens. Dock tappades folk på vägen och folk försvann och krullidutta och pussades men shit happens, Amanada kom inte in för det var focking 20 så då blev jag lite ledsen i ögat. tappade bort folk men fanns alltid någon att snacka med och där hade jag tur. Räddaren i nöden vart arvid som jag hittade tillslut. Hela kvällen slutade med att en små full Malin cyklar hem 5 km i blötsnö och sno hala vägbanor... Varför ställde jag inte bara cykeln och tog taxi hem? som gamla tiders skull? jekla pucko. Hem kom jag iaf =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback