mawlin

Blogg.se funkar igen och det tackar vi för. Har haft lite abstinens att inte kunna skriva eller se andra uppdatera sina bloggar. Men nu så, nu flyter allt på igen. Skönt det! Ännu bättre är det att det finns ingen motvind i mitt liv längre, eller ja det skulle vell vara skolan som tar tag i mig ibland men nånting måste ju blåsa omkull mig för att hålla mig på spåret. Det blåser bara medvind här och tankarna flyger runt kors och tvärs, sitter mest och dagdrömmer mig bort helatiden. Fast idag har jag vart sådär seriös med skolan, vart och ätit fruskost med anna, annelie och jesper som är i min engelska och vi har tränat på talet och myst till det lite. Det var mycket trevligt, Annelie är så otroligt härlig och är ett bra stöd. Hon är massa äldre än mig, närmre 30 tror jag så att få lite vuxna perspektiv och synvinklar på saker och ting är alltid skönt. Sedan bar det av ut i solen, sol sol sol! Idag har det verkligen vart vår i Linköping och ja gott folk Bosses Glassbar har öppnat och när glassbaren öppnar i stan, då är det vår för oss linköpingsbor. Bosses glassbar måste vara det bästa med linköping tror jag, det är det jag kommer sakna när jag flyttar här ifrån sedan ;p Bosse våran bosse med sin glassbar " ett slick sen är du fast " och ja, det stämmer. Bästa glassen ;) Blir nog premiär för mig imorrn, jag ska ha glass.

I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words how wonderful life is
While you're in the world

Men stressig dag vart det iaf, slutade samhällen kl.16.40 och skyndade mig till bussen för att dra hemmåt, dra på mig träningskläder och cykla upp till lok för att vara ledare för nybörjarkursen. Knottarna alltså, vilket spring i benen barnen har. Stjärn orientering på shemat och småtossarna kutade kors och tvärs. Jag satt ute i skogen och muppade för att se så alla sprang rätt. Där satt jag på en liten mosse mitt ute i skogen och fick den där härliga känslan. Känslan av att vara ute i skogen, lukten, suset i trädkronorna. Det gör mig lugn och jag vart nästan ledsen över att vara vuxen. Allt var så kul när vi var yngre och orienterade, då orientering var kul och man höll på med det för man älskade det. Jag älskar fortfarande orientering men inte på samma sätt längre. Jag vill inte bli på pushad, jag vill inte drivas för att bli bäst, jag vill inte ha nån som tjatar på att man ska träna för annars kommer man inte med i lag och tävlingar. Jag skulle vilja ha någon som säger till mig att " Orientering ska vara kul, träna som du vill och va lycklig " Orientering är inte mitt liv, det är min hobby. Ibland saknar jag åren då jag var bra, då jag kutade fort och hade tekniken inne. jag satsade inte men det gick bra. För oftast presterar jag bättre när ingen driver på mig utan att jag får springa för det är kul. Därför var det så kul att se barnen idag, se att dom hade kul och tänka tillbaka på att sådär liten har jag också vart. Jag har orienterat i 13 år snart men det är inte mitt liv, min hobby som ligger mig varmt om hjärtat och jag kommer aldrig släppa det.

I helgen kommer iaf Fredrika hem från Idre, hon är sjuk välkommen och sjukt saknad så det blir skönt att få hem henne på östgötskmark igen. Men för all del finns fler som är saknade, men det vet den personen redan att han är så vad ska man gö? Jag saknar på här hemma och du där borta. Jag är glad som bara den, jag är lycklig!