mawlin

Det finns en sång som säger att, som värmen när det blåser kallt som lockar dig att gråta eller jubla. Den har nånting som griper dag och leder dig från natt till dag och plötsligt vill du sjunga halleluja

---

Så sitter man här i Falun, shet ganska otroligt nu när jag börjar tänka på det att jag ändå har tagit mig ända hit, hit till Falun och börjat studera på högskolan. Jag menar när jag slutade gymnasiet så stod jag inför vuxen världen och nu var det bara att ta olika stora beslut för min del, jag valde nog att "chilla" försvinna för en stund, ta några djupa andetag och komma bort från skola, linköping så jag drog till Oslo. Bästa tiden i mitt liv, jag glömt allt jobbigt hemma som hade med dåliga skolminnen och att jag inte dög för att gå på universitet, jag skämdes inte längre för mina betyg och jag kunde bara vara, men i bakhuvudet hade jag ändå den där hemska tårdrypande sanningen, att jag ändå var tvungen att plugga lite på komvux men det var en senare i historia just då... Jag klarade ju det. Så nu sitter jag här och reflekterar över allt. Vilka underbara människor jag träffat sedan jag slutade skolan och dem jag träffat nu. Jag kan inte vara lyckligare? Det är jag, jag är lycklig sjukt lycklig men ibland vill jag bara vara sårbar igen, gråta och kasta mig i nåns armar och berätta om alla små problem som vi alla har...

---

Tänker väldigt ofta på oslotiden, den ligger mig varmt och alla sånger vi hade, alla minnen, foton som tagits rivs ofta upp. Det räcker med att nån av er ( ni vet vilka ni är ) ringer, ringer och säger nått fint så får jag tårar, jag börjar storböla och vill att allting ska spolas tillbaka till året 06, året då jag var osårbar, oslagbar och lycklig sam fan. Jag vill tillbaka till linneas bil och gråta över det jag ville gråta över... Men som sagt time goes by och går vidare, jag har gått vidare men alla har vi minnen, minnen är fint och berör. Tack för det ;)Nu blir det plugg för min del, vetenskapliga teroier, mums vad skojs. Hoppas allt är bra med er ;)

Puss&Kram