Minnen Minnen Minnen Minnen
Varför är det så svårt att inte tänka tillbaka, tillbaka på minnen... Mina tankar och minnen flyger runt som asplöv i huvudet, dom klistrar sig fast på näthinnan, vill ut men jag stoppar dem igen... jag orkar inte tänka men jag vill men får inte?
Får och får, det får jag men är inte bra... Jag blir ledsen, jag tänker, tänker tillbaka på Oslotiden. Hur liten jag var när jag åkte iväg och lärde känna de bästa människorna, de finaste kompisarna världen har skådat. Jag blev Aupair, och just därför blir saknaden så djup så stor så förtvivlande... Barnen växer såklart upp och jag kan inte åka stup i kvarten och se hur de gror upp till stora, vackra prinsessor. Jag levde jet-set liv, jag hade världens bästa aupair mamma, jag älskade huset, älskar staden ännu mer... Jag njöt verkligen av den tid jag var där och ännu mer saknar jag den nu. Det är sjukt jobbigt när jag varenda gång åker tillbaka och sätter mina fötter på tågstation och bara veta att här här i denna stad har jag levt loppan, vart för full, skrattat tills magen nästan spricker, träffat de bästa av de bästa, gråtit, tjutit över olycklignorskkärlek, här bor min andra familj och tjejerna, familjerna växer...
Senast jag var i oslo var i maj, då hade jag inte vart där på fuxcking ett år och jag höll på att dö när jag stod utanför porten och hör min aupairmammas röst skrika och ropar på Jenny och hon bara flyger på mig och jag var tvungen att försäkra mig på att hon kände igen mig och frågade "-gör du det" och hon säger, jag glömmer dig aldrig... snacka om att det värmde i hjärtat, jag stortjöt... minsta tjejen som var 3 när jag åkte var inte hemma och hon träffa jag inte förrförra gången jag var där heller och jag undrade hur stor hon hade blivit, hur lång hår hon hade fått (Ja, storasystern hennes klippte av hennes hår i he,lighet och lillen skyllde på att det fallt av i farten när hon löpte) ch jag fick se kort och hon hade blivit världens vackraste, jag höll på att DÖ! min gamla rum, bara att traska runt där gjorde mig skakis...
Som sagt, det är jobbigt att minnen kommer upp för jag vill bara flytta dit igen och leva loppan...
Oslo in my heart! frognerparken in my heart, frogner/sköyen in my heart!!!
Love // Malin
Får och får, det får jag men är inte bra... Jag blir ledsen, jag tänker, tänker tillbaka på Oslotiden. Hur liten jag var när jag åkte iväg och lärde känna de bästa människorna, de finaste kompisarna världen har skådat. Jag blev Aupair, och just därför blir saknaden så djup så stor så förtvivlande... Barnen växer såklart upp och jag kan inte åka stup i kvarten och se hur de gror upp till stora, vackra prinsessor. Jag levde jet-set liv, jag hade världens bästa aupair mamma, jag älskade huset, älskar staden ännu mer... Jag njöt verkligen av den tid jag var där och ännu mer saknar jag den nu. Det är sjukt jobbigt när jag varenda gång åker tillbaka och sätter mina fötter på tågstation och bara veta att här här i denna stad har jag levt loppan, vart för full, skrattat tills magen nästan spricker, träffat de bästa av de bästa, gråtit, tjutit över olycklignorskkärlek, här bor min andra familj och tjejerna, familjerna växer...
Senast jag var i oslo var i maj, då hade jag inte vart där på fuxcking ett år och jag höll på att dö när jag stod utanför porten och hör min aupairmammas röst skrika och ropar på Jenny och hon bara flyger på mig och jag var tvungen att försäkra mig på att hon kände igen mig och frågade "-gör du det" och hon säger, jag glömmer dig aldrig... snacka om att det värmde i hjärtat, jag stortjöt... minsta tjejen som var 3 när jag åkte var inte hemma och hon träffa jag inte förrförra gången jag var där heller och jag undrade hur stor hon hade blivit, hur lång hår hon hade fått (Ja, storasystern hennes klippte av hennes hår i he,lighet och lillen skyllde på att det fallt av i farten när hon löpte) ch jag fick se kort och hon hade blivit världens vackraste, jag höll på att DÖ! min gamla rum, bara att traska runt där gjorde mig skakis...
Som sagt, det är jobbigt att minnen kommer upp för jag vill bara flytta dit igen och leva loppan...
Oslo in my heart! frognerparken in my heart, frogner/sköyen in my heart!!!
Love // Malin
Kommentarer
Trackback