mawlin

Tystnad,Tunnel, avfart. När taxametern slagits på försvinner allt i regnet utan
spår & som en viskning ser vi syner nu igen. När paniken bryter ut ler du svagt
och viskar till mig "du är värd att dö för"
Men mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls...
Jag håller mig vid liv, minnen håller mig vid liv

Jag stod på en flygplats och väntade på känslan... Tänk vad åren flyger iväg. Jag var ju nyss 18 år, 18 år och tog studenten. Jag menar allt går så fort plötsligt är jag 21 år gammal "gammal, man kanske ska säga ung" Men tiden löper ibland för fort för mig, för fort för att mitt huvud och hjärta ska hänga med, jag hinner inte hämta andan, saker går vidare, saker som jag älskade att leva i går för fort jag liksom tappar andan istället för att hämta den.
Kunde inte riktigt sova så satte mig här, jag var så sugen på att skriva, fundera lite. fundera kring allting.

Jag tog studenten den 16 juni 06, en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag grät så jag var helt röd i ögonen men på något sätt var jag lycklig, lycklig men rädd. sjukt rädd för att bli vuxen. Jag ville inte bli vuxen (är jag vuxen nu?) inte om man jämför med mamma och pappa, för dom är jag fortfarande lilla, blondhåriga Malin Carlsson...

Efter jag tog studenten kommer prövningarna, prövningar om vem man är kompis med och vem man egentligen inte var så tajt med, detta tär och tär fortfarande på min hjärnhinna. Att försöka fundera ut "varför?" men jag har börjat inse att ingenting är som det var förut. Men det goaste är att jag har kvar dem jag egentligen vill ha kvar, man kan inte lita på alla.
thats it! Man ska vara lycklig att man har kompisar, vänner som gör en glad och lycklig så är det bara...

Men gamla minnen kan man inte sudda ut, mina minnen sätter sig på mitt minnet som ett klister och ibland kommer dem upp. Minnen som jag inte vill glömma, ska inte glömma men med tiden kommer dem kanske falla vad vet jag. Men jag tror att minnen är det bästa man kan ha för att göra en själv glad i en dyster situation, eller vad tror ni?
You really shot me down that day, och ja! ni förstor inte vad jag menar men det fanns en gång få personer som stal mitt hjärta och som fortfarande poppar upp ibland, men det är sådana minnen man får ha kvar, som aldrig kommer falla bort från hjärhinnan som man behöver, fast mitt hjärta finns hos en viss person just nu som jag vill ska ha den så finns det även vissa som fortfarande har en liten liten hjärtesnutt av mitt hjärta. Och ibland tänker jag efter och känner att "ja det var rätt" eller jo "jag vart sårad" men som sagt, minnen är minnen och ungdomen var ungdomen...

I'm moving on and I'm going to get stronger know...

Memories, pressed between the pages of my mind
Memories, sweetened through the ages just like wine