Bra skrivet
Mats Carlsvärd som skriver O-Ringenbloggen på http://na.se/bloggar/matscarlsvard skrev något mycket bra som jag gärna vill dela med mig av;
"Titta vilken skog! Fett nice!" utropade sonen och pekade in i skogen när vi passerade Sörmon väster om Karlstad i dag.
Uanför bilfönstret svischade en böljande kuperad tallmo förbi. Fartskog!
"Vadå? Det är bara en skog!" svarade Hannah Maine oförstående.
Sonen är orienterare. Hans tjej Hanna är det inte.
En orienterare som åker bil eller tåg tittar inte framåt. Det är mer intressant att titta ut genom sidofönstren. Hur är framkomligheten? Kuperingen? Var är det lämpligt att ha ett arenaområde? Är den där stenen tillräckligt stor för att vara med på kartan? Hur tungsprungen är den där sankmarken? Jäklar, vad stenigt!
Det är bara att vänja sig Hannah.
Det är så det är enligt mig, jag tittar aldrig framåt jag tittar och ser om det finns någon fin skog och kan skrika rakt ut när jag ser en fin terräng. jag och Amanda var ju ute och gick med några kollokollegor en kväll och freakde ut när vi började peka ut att "där hade det var fint att ha en kontroll" "Åh rena rama stockholmsterrängen"
En gång orienterare alltid orienterare.